En introduktion till Gyllene Gryningen och den ärliga sammanfattningen av dess historia

Upphovsrätt © 1998 & 2008 Tomas Stacewicz. Alla rättigheter förbehållna.

Hermetic Order of the Golden Dawn (förkortat G.D.) manifesterades som ett initierande sällskap i London, England, 1888 av de tre framstående frimurarna Samuel Liddell MacGregor Mathers, Dr. William Wynn Westcott och Dr. William Robert Woodman. De anade nog föga att denna ockulta organisation skulle influera hela den Västerländska Mysterietraditionen så fundamentalt att den skulle bli dess stora måttstock eller vara en standard för den ockulta västvärlden. Under sin glansperiod på 1890-talet skulle den dra till sig individer från Londons intelligentia och konstkretsar, bl.a. så framstående människor som den irländske poeten William Butler Yates, skådespelerskan Florence Farr, frihetskämpen Maud Gonne, Arthur Machen, Arthur Edward Waite och Aleister Crowley.

Gyllene Gryningens Tradition (i allmänhet kallat ”Golden Dawn”) är en briljant syntes av många aspekter av den Västerländska Mysterietraditionen och innehåller så till synes skilda delar som Ceremoniell Magi, Alkemi, Meditation, Astrologi, Numerologi, Henokiansk Magi, Divination, Tarot, Astralprojektion, m.m. Den är en naturlig utveckling av renässansens ockulta naturfilosofier av vilka de största inspirationskällorna var Henry Cornelius Agrippa och John Dee, men också av den lära som lades fram av den franske ockultisten Eliphas Levi vilket var en av förgrundsfigurerna i 1800-talets ockulta renässans. Liksom dessa författare har Gyllene Gryningens Tradition sin filosofiska grund till huvudsak i Hermetismen, Qabalah och i Frimureriet. Vidare hämtar den inspiration också ur Zoroasters läror, Eleusinska Mysterierna, Gnosticismen och ur Ny-platonikernas läror. Den baserar sig också på den Egyptiska mytologin och av naturliga skäl i den Judiskt-Kristna religionen. Men framför allt, och tack vare sin strävan efter eklekticism eller synkretism, utgör Gyllene Gryningen den Rosenkorsiska Traditionens kronjuvel eller dess Vises Sten.


Syftet med Ordens arbete och dess plats i Den Stora Planen

Ordens Adepter är specialister på invokationens (åkallandets), evokationens (frammanadets) och divinationens (oraklets) konster, men varnas för att inte profanera dessa konster till simpelt mirakelarbete utan lär sig att alltid hålla ett högre mål med sin vetenskap och konst, nämligen den att förena sig med sin Gud. Som ett primärt stadium i denna andliga transformation syftar den magiska träningen som erhålls i Orden att kulminera i det som så poetiskt kallas för ”Kunskap och Konversation med den Helige Skyddsängeln” eller med andra ord medvetandegörandet av Det Högre Jaget. Det är denna form av högre magi med religiösa mål, kallat Teurgi, som är det verkliga ämnet med den ockulta träningen och det är detta tänkande som genomsyrar hela Traditionen.

Som ockult organisation och som magisk strömning syftar Orden till att magiskt manifestera den nya tidseran, populärt kallad för Vattumannens Tidsålder, kännetecknat av tolerans, medmänsklighet, individualism, andlighet och sökandet efter det mystiska i tillvaron. Det var av denna anledning som Orden 1888 tog namnet Gyllene Gryningen, inspirerat av en mening i det första av en serie Rosenkorsiska manifest, Fama Fraternitatis från 1614:

Vi vet dock att det enligt vår åstundan och andras förväntningar efter någon tid kommer en allmän reformation av både gudomliga och mänskliga ting. Ty innan solen går upp, upplyses himlen av MORGONRODNADENS ljus. I väntan på denna reformation församlas några få som med sitt antal skall utöka vårt brödraskap, höja dess anseende och stärka dess förhoppningar och ge de av Fr.R.C. föreskrivna Filosofiska Canons en lycklig begynnelse. I all ödmjukhet och kärlek skall dessa nytillkomna tillsammans med oss dela våra skatter, som aldrig skall förgås, och så lindra denna världens möda och inte längre vandra ovetande om kunskapen om Guds underbara verk. (Citatet hämtat från en svensk utgåva från 1970 utgivet av Aletheia Förlag, översättning av Ö. Römier)

Mot slutet av 1800-talet var tiden nu inne för det hemliga Brödraskapet att manifestera sig i en ny cykel och därigenom dyka upp från ett tillstånd av total slutenhet till en semi-offentlig existens. Den Gyllene Gryningen nalkades och Orden kom för att möta det skriande behovet att erbjuda en metodisk träning till seriösa aspiranter som tålmodigt hade väntat utanför mysteritemplens stängda dörrar. Västerlandet var nu moget att möta den Tidlösa Visdomens skatter och som en sann yttre förmedlare av det Sanna och Osynliga Brödraskapet öppnade det första Templet sina dörrar för kandidater 1888, och mot seklets utgång fanns nu legitima Tempel runt om i Storbritannien, på kontinenten och i Nordamerika. Det hela började dock med upptäckten av en serie mystiska dokument.



Chiffermanuskripten

Chiffermanuskripten, kallade så därför att de var skrivna i ett speciellt chifferalfabet flitigt använt bland medeltidens alkemister, tillhörde ursprungligen en viss Fred Hockey, Frimurare, mystisk klärvoajant och påstådd magiker. När Hockey dog 1885 lämnade han efter sig en riklig mängd dokument, däribland dessa för Gyllene Gryning-traditionen fundamentala manuskript som lägger ut grunden för dess initiatoriska system och lära. William Wynn Westcott kom över dessa dokument genom en annan Frimurarbroder, Adolphus F.A. Woodford, som tillsammans med ett brev knöt upp manuskripten med en Soror ‘Sapiens Dominabitur Astris’. Ett blad som följde med siffermanuskripten identifierade henne med en Fräulein Sprengel och gav hennes adress i Tyskland.

Westcott fann efter att han hade avkodat dokumenten att de var korta, sammanfattande anteckningar, skrivna i det engelska språket, som lade ut grunden till ett fullständigt invigningssystem. Westcott som också var höginitierad broder i Societas Rosicruciana in Anglia (S.R.I.A.), endast öppna för mästergraden i Frimureriet, gav de mystiska dokumenten till en annan broder i S.R.I.A., S.L. MacGregor Mathers. Denne komponerade fullständiga ceremonier baserade på informationen i dokumenten 1887.

Westcott sökte kontakt med den mystiska kontinentala Adepten Anna Sprengel men lyckades av någon anledning inte med detta. Under åren 1887-88 fabricerade han istället en korrespondens med Sprengel, med Mathers goda minne, för att legitimera Orden genom en ”äkta” länk till kontinentala rosenkorsiska Adepter. Denna korrespondens är av naturliga skäl ovanlig fattig på intressant ockult kunskap, för att vara påstådda brev från en Adept, men innehåller en del intressanta historiska fakta som Westcott kan ha erhållit från något annat håll. Detta sista antagande är sannolikt då både han och Mathers hade kontakt med höginitierade Adepter i sitt hemland, bl.a. Hockey som kände Westcott väl och Mathers goda vän Kenneth R.H. MacKenzie, också medlem i S.R.I.A. och som var påstått rosenkorsiskt invigd av kontinentala Adepter.

I korrespondensen med Sprengel nämns ett tyskt Tempel Nr.1 kallat ‘Licht, Liebe, Leben’ (Ljus, Liv och Kärlek, vilket är ett klassiskt rosenkorsiskt motto) som de kontinentala Adepterna med Sprengel i spetsen var knutna till. Där står också att Hermanubis Templet Nr. 2 drevs i England men att man aldrig hade hört någonting från de engelska Adepterna efter att man hade gett dem auktorisation att öppna sin verksamhet. Mycket talar för att detta sistnämnda Tempel drevs av Hockey (d. 85), Woodford (d. 87) och MacKenzie (d. 86) och att det var dessa Engelska Adepter som gav Westcott, Mathers och Woodman auktorisation att öppna Isis-Urania Templet Nr. 3 1888, för att föra Tempelflamman vidare efter att Tempel Nr. 2 hade avvecklats några år tidigare. I den fabricerade korrespondensen med Fräulein Sprengel ger dock hon officiellt auktorisation att öppna Templet.

Sammanfattningsvis kan man om chiffermanuskripten säga att de är ett sammandrag av ett ritualsystem, antingen korta notater gjorda i all hast av en åskådare av dessa invigningar, alternativt någon initiands klotter av vad han kunde minnas efter sina egna invigningar eller någon som har fått ritualerna muntligt förmedlade och gjort stödanteckningar för minnet. Dessutom har den invigde i dessa dokument skrivit ned en sammanfattning av den kunskap som förmedlades i varje grad och som utgjorde grunden för de s.k. kunskapsföreläsningarna, en för varje grad i Den Yttre Orden. Den mest plausibla förklaringen till chiffermanuskripen är dock att vi här har att göra med ett utkast till en ny och reformerad rit, inspirerad av en äldre kontinental tradition. Författaren till manuskripten är högst troligen MacKenzie då man på senare tid har funnit att andra icke Gyllene Gryning relaterade dokument från hans dödsbo är skrivna med samma chifferalfabet, nedklottrade i samma karaktäristiska stil och med snarlika illustrationer, och detta är troligt dessutom med tanke på hans påstådda kontinentala invigningar.

Det verkar som att MacKenzie var en av de viktiga länkarna mellan Hermanubis Tempel Nr. 2 och Isis-Urania Templet Nr. 3 i England, och att han var en av de engelska Adepterna som hade en direkt kontakt med de kontinentala Templen. I hans mest berömda verk, boken Royal Masonic Cyclopedia, publicerad flera år innan födelsen av Isis-Urania Templet, kan man finna samma gradsystem som i det system som återfinns i chiffermanuskripten, komplett med chiffermanuskriptets gradtitlar. Dessa skall läsas underifrån i tur och ordning och korresponderar med Qabalahs Sefiroth på Livets Träd enligt följande:

Namn

Grad

Titel

 Sefirah

Ipsissimus

10=1

 

Kether, Kronan

Magus

9=2

 

Chokmah, Visdomen

Magister Templi

 8=3

 

Binah, Förståelsen

Adeptus Exemptus

 7=4

 

Chesed, Nåden

Adeptus Major

 6=5

 

Gevurah, Styrkan

Adeptus Minor

 5=6

 

Tifareth, Skönheten

Filosofus

 4=7

Pharos Illuminans

Netzach, Segern

Practicus

 3=8

Monocris de Astris

Hod, Prakten

Teoricus

 2=9

Poraios de Rejectis

Yesod, Fundamentet

Zelator

1=10

Periclinus de Faustis

Malkuth, Riket

Neofyt

0=0

   

Samma invigningssystem kan man finna i S.R.I.A. men också i den tyska rosenkorsiska och alkemistiska orden Gold- und Rosenkreutzer Orden (R. et A.C.), med ursprung i tyskt frimureri. Delvis är det här som man skall leta efter de fysiska rötterna till Gyllene Gryningen. Zur Aufgehenden Morgenroth, som Orden heter på tyska, var en senare avfälling och arvtagare till Gold- und Rosenkreutzer Orden som syftade till att vara en neutral träffpunkt för rosenkorsiska hermetiker och judiska qabalister, där tonvikten lades på ceremoniell magi istället för alkemi, en trend som började bli populär under sekelskiftet i kölvattnet på det ökade intresset för Qabalah. Ett exempel på denna trend är Francis Barretts bok The Magus som senare kom att inspirera Edward Bulwer-Lyttons och Eliphas Levis författarskap.



Gyllene Gryningens rötter

Gyllene Gryningens Tradition har sina rötter i Rosenkorstraditionen vilket enligt myten grundades i Tyskland av Christian Rosenkreutz under tidigt 1400-tal. Christian Rosenkreutz (eller Fr. C.R.C.) sägs ursprungligen ha varit en munk som lämnade sitt kloster och begav sig på en pilgrimsfärd till det heliga landet, vilket var en början på en flerårig andlig resa där han blev invigd i flera Tempel som bevarade Ordens tradition mer eller mindre intakt. Denna tradition hade sitt ursprung bland vissa präster i Alexandria som efter att de hade konverterat till kristendomen utvecklade en unik form av kristen hermetism. Denna tradition bevarades sedermera av araberna som utvecklade den vidare och gav den en lokal arabisk prägel.

Om Christian Rosenkreutz vet vi inte mer än vad som har återberättats i de tre Rosenkorsiska manifest som plötsligt började cirkulera i början av 1600-talet; Fama Fraternitatis (1614), Confessio Fraternitatis (1615) och Christian Rosenkreutz Alkemistiska Bröllop (1616). Den mest troliga förklaringen är att han var en mytisk person och att hans livsöde utgör en allegori i stil med frimurarnas Adoniram. Liksom det kan finnas en historisk grund för byggmästaren av Salomos Tempel så kan myten om Christian Rosenkreutz ha en historisk förlaga. Faktum är dock att den tradition som gav upphov till vad vi idag kallar ”rosenkorsisk” har sitt ursprung i Alexandria och i kristendomen, och att den har förvaltats av arabiska vise.

När Tempelherre-Orden sedan under korstågen mötte den hebreiska och arabiska högkulturen blev många av Tempelherrarna djupt påverkade av dess visdom och lära. Det är även högst troligt att flertalet av dem, liksom Christian Rosenkreutz, blev bevandrade i Den Heliga Qabalah och invigdes i olika hermetiska Tempel. Denna mysterietradition togs sedan med av dessa korsfarare som på sikt bildade en viktig del av Tempelherre-Ordens läror och invigningssystem. Denna radikala utveckling av Orden föll dock till föga bland det kristna prästerskapet. När Tempelherrarnas Orden år 1314 av påven Klemens V förbjöds och förklarades som heretisk flydde flertalet av dem till Skottland, efter att deras stormästare Jaques de Moley på order av den franske konungen blev bränd på bål tillsammans med sina närmaste män. Rosenkorsisk tradition hävdar att dessa riddare i Skottland grundade dels Rosenkors-Orden som en esoterisk mysterieskola men att de även grundade en tidig föregångare till frimureriet som en yttre förgård till rosenkors-mysterierna. Sålunda kan både Rosenkors-Orden och Frimurar-Orden finna sitt ursprung i Skottland och hos Tempelherrarna.

Rosenkors-Orden var till en början en tämligen löst sammansatt grupp med företrädesvist män (kallade fratres), men även med kvinnor (kallade sorores), i enlighet med den gamla regeln om båda könens medverkan, som hängav sig åt de hermetiska konsterna, som att framställa De Vises Sten. Rörelsen tog tidigt ställning för en allmän reformation av kristligheten och försvarade Martin Luthers reformation av kyrkan. Martin Luther själv kan ha varit en initierad Rosenkorsare, vilket avslöjas av hans vapensköld, vilket avbildas nedan:

Detta är även en vedertagen tidig symbol för Rosenkors-Orden. Det är sålunda plausibelt att Rosenkorsets största bidrag till mänskligheten är den protestantiska reformationen. Dess naturliga fientlighet gentemot Vatikanen kan förklaras av påvens svek mot Tempelherrarna och deras siste stormästare Jaques de Moley.

Rosenkors-Orden och dess bröder har länge haft en fast förankring i Tyskland. Det var i detta land som Orden för första gången blev offentliggjord i de tre tidiga manifesten, som samtliga skrevs på tyska som originalspråk och med stor sannolikhet av Johann Valentin Andreae. Andreae var en tysk luthersk teologistuderande som i sin ungdom tillhörde en alkemistisk cirkel i Tubingen vilket kallade sig Die Unzertrennlichen, eller "De Oskiljaktiga". Christian Rosenkreutz var även han enligt Fama av tysk börd. Ordens störste apolog i kölvattnet på manifesten var den tyske alkemisten Michael Maier som, även om han inte officiellt sades representera Orden, var invigd i dess mysterier.

Efter knappt 100 år av tystnad gjorde sig Orden återigen offentlig år 1710, nu som Gülden und Rosenkreutz Orden, genom skriften Den Sanna och Fullständiga Förberedelsen av De Vises Sten genom Guld- och Rosenkors-Orden. År 1777 proklamerades en allmän reformation som anpassade Orden till mer moderna frimureriska former, som var högsta modet bland slutna sällskap under denna period, och som utmynnade i Gold- und Rosenkreutzer Orden. Frimurar-Orden utgjorde återigen en förgård till Rosenkorsets mysterier och endast en Mästerfrimurare tilläts bli invigd. Orden blomstrade nu i Tyskland under de följande knappa 50 åren och drog till sig flera berömda och mäktiga män, bl.a. regeringsrepresentanter såsom Prinsen Frederick-William II, brorson till Fredrick den Store. Den blev snabbt en dominerande faktor över hela det tyska frimureriet och dess inflytande nådde även Sverige och Ryssland.

Guld- och Rosenkors-Orden har dock en historia som från första början kantas av olika schismer. Orden fann sig efter ett halvt decennium skakad i sina grundvalar när den uteslutne medlemmen Hans Heinrich von Ecker und Eckhoffen under pseudonymen Magister Pianco 1781 publicerade vissa av Ordens hemligheter och starkt kritiserade dess ledare genom att avslöja deras ”verkliga” uppsåt och motiv i boken Der Rosenkreutzer in seiner blosse (”Den blottade Rosenkorsaren”). Eckhoffen bildade ett år tidigare den schismerande gruppen Asiatiska Brödraskapet eller Fratres Lucis och boken var ett försök att misskreditera de gyllene rosenkorsarna och framhäva sina egna bröder som moralisk rättfärdiga. Asiatiska Brödraskapet tillät dessutom judar att bli medlemmar, vilket skiljde ut dem från andra Rosenkorsiska sällskap som fram tills nu hade varit en strikt kristen domän. Denna senare Orden tog stora influenser från den Qabalah som då florerade i Polen, bl.a. Isaac Lurias teorier.

Flera av de Asiatiska Bröderna var med och grundade frimurarlogen L’Aurore Naissante (”Den Gryende Morgonrodnaden”) 1807 i Frankfurt-am-Main. Det unika med denna frimurar-loge, som på tyska kallades Loge sur Aufgehenden Morgenrothe, var att den var först ut av alla frimureriska loger att tillåta judar bland sin medlemsskara, något som var otänkbart bland det annars så konservativa och kristna tyska frimureriet. Till en början var denna unika loge därför auktoriserad av den franska Grand Orient, då Frankfurt var under fransk ockupation, men efter en brytning med denna i kölvattnet på det franska uttåget blev L’Aurore Naissante sedermera auktoriserad av den Brittiska Storlogen i London, närmare bestämt år 1817. Några år senare etablerades även en dotterloge i London med samma namn, som dock stängdes redan 1822. Den form av Hermetisk Qabalah som praktiserades bland de Asiatiska Bröderna lärdes även ut i dessa loger. När Asiatiska Brödraskapet dog ut som organisation runt sekelskiftet överlevde det i stora drag hos denna frimureriska loge i Frankfurt-am-Main.

Frimuraren Kenneth McKenzie blev på 1840-talet invigd i Loge sur Aufgehenden Morgenrothe av en kontinental rosenkorsisk Adept i det dåvarande Österike-Ungern, som dessutom besatt en initiatorisk härkomst från Guld- och Rosenkors Orden och Asiatiska Bröderna. Denne Adept, som McKenzie kallade för Greve Apponyi, var en representant för en hemlig grupp som föregick Guld- och Rosenkors-Orden och utgjorde en del av den löst sammansatta rörelse som idag kallas ”Den Tredje Orden”. Återkommen från Europa bildade McKenzie The Society of Eight i London utifrån de kunskaper han hade förvärvat av Greve Apponyi. Han hade även en tämligen stor påverkan på Robert Wentworth Littles frimureriska organisation Societas Rosicruciana in Anglia (S.R.I.A.) som grundades 1867.

En annan tydlig härkomst till McKenzies grupp var Sociatas Rosae+Crucis. Dr. Sigismund Bacstrom blev 1794 invigd i detta franska brödraskap av Greven Louis de Chazal på ön Mauritius. En alkemistisk cirkel var aktiv och leddes av Bacstrom under början av 1800-talet. Det unika med denna Orden, i jämförelse med de tyska Gyllene Rosenkorsarna, är att den även tillät kvinnor i dess led. Vidare existerade ett alkemistiskt samarbete mellan Bacstrom och Fredrick Hockey. Den sistnämnde blev sedermera medlem av McKenzies Society of Eight, även den öppen för kvinnor. Det är högst troligt att siffermanuskripen skrevs av McKenzie för att utgöra grunden för dess rituella invigningsystem, eftersom manuskripten har klara referenser till ”Sorores” i texten. Gyllene Gryning-traditionen kallar denna grupp Hermanubis Tempel Nr. 2. Denna föranledde Isis-Urania Tempel Nr. 3 och den allmänna reformationen 1888, vilket leddes fram av frimurarna William Wynn Westcott (som även han var medlem i Society of Eight) och Samuel Liddell MacGregor Mathers för att fullborda McKenzies verk. Hermetic Order of the Golden Dawn var född, en legitim kontinuitet till och härkomst från Rosenkors-Orden av de ursprungliga manifesten från 1600-talet.


Gyllene Gryningens tidiga historia och Traditionens framväxt

Något som är viktigt att komma ihåg är att gradsystemet i G.D. från första början delades upp i tre klasser, i tre helt separata Ordnar, där Första eller Yttre Orden omfattade graderna 0=0 t.o.m. 4=7, Andra Orden 5=6 t.o.m. 7=4 plus en förberedande grad mellan 4=7 och 5=6 kallad ”Portalgraden”. Medlemmarna i Den Första Orden hölls i strikt ovetenskap om Den Andra Ordens existens och Den Tredje Orden, reserverad för graderna 8=3 t.o.m. 10=1, tillhörde enbart en klass av invigda som titulerades Mästare. Dessa kallades officiellt för ”The Secret Chiefs” (De Hemliga Ledarna) och sades styra de övriga två Ordnarna fördolt och helt avskilt från alla officiella sammanhang, en idé som var besläktad med (men ej lånad av) H.P. Blavatskys ”Teosofiska Sällskap” och deras föreställning om mahatmas. Sanningen är att denna uppfattning om Hemliga Ledare har haft sitt ursprung hos de tyska rosenkorsarna. Denna indelning och struktur med tre ordnar lånades med stor sannolikhet från S.R.I.A. (som har exakt samma struktur, bortsett från de lägsta och högsta graderna Neofyt och Ipsissimus som var unikt för G.D.).

Graderna bortom 7=4 var alltså normalt sätt inte åtkomliga för vanliga invigda, men redan 5=6 graden utgjorde länge i praktiken kulmen i systemet och den grad Orden som högst kunde erbjuda en fysisk invigning i, medan 6=5 och 7=4 graderna utdelades som hedersgrader. I Ordens senare historia skulle man dock utveckla systemet ytterligare till att omfatta samtliga grader inom Andra Orden och i vissa originella Tempel t.o.m. erbjuda fysiska invigningar upp till Ipsissimusgraden.

En fullmakt för Isis-Urania Templet Nr. 3 utfärdades av ‘Deo Duce Comite Ferro’ (Mathers alter ego), ‘Sapiens Dominabitur Astris’ (dvs. Westcott som skrev under åt Fräulein Sprengel) och ‘Vincit Omnia Veritas’ (Woodmans alter ego) som 7=4 Adepter och officiella Ledare för Den Andra Orden, underskrivet 1:a Mars 1888. Mathers och Woodman var tillsammans med Westcott samtidigt också Templets Ledare och hade ‘`S Rioghail Mo Dhream’, ‘Magna Est Veritas et Praevalebit’ respektive ‘Sapere Aude’ som sina 5=6 motton. Läsaren måste här minnas att Den Första Orden och dess Tempel var helt separerade från Andra Orden och hade sitt eget separata ledarskap som tog order från Andra Ordens Adepter. En annan anledning till skapandet av dessa alter egos är det faktum att Gyllene Gryningens Tradition föreskriver att 7=4 Adeptus Exemptus utgör den ”kontrollerande graden” som ger en Adept rätten att grunda ett Tempel. Men eftersom Fräulein Sprengel i det här fallet var fiktiv och Woodman dog inom några få år innebar det i praktiken att Mathers tog order från sig själv då han på samman gång var Andra Ordens ensamma Chefs-adept och en av Isis-Urania Templets Ledare.

Under Mathers fasta och säkra ledning växte Orden snabbt under åren 1888-1900. Osiris Templet Nr. 4 i Somerset öppnades 1888 men blev aldrig något stort eller viktigt Tempel och rann ut i sanden efter ett par år tills det helt avvecklades 1895. Horus Templet Nr. 5 öppnades samma år i Bradford och blev det näst största Templet i Orden efter Isis-Urania. Amen-Ra Templet Nr. 6 öppnade sina portar 1893 i Edinburgh Skottland och blev snart lika stort som Horus Templet.

S.L. MacGregor Mathers tog med sig sin fru och magiska partner Moina, även hon 5=6 Adept med mottot ‘Vestigia Nulla Retrorsum’, och flyttade till Paris 1893. Många år senare efter MacGregors Mathers död skrev Moina i ett förord till en av sin mans då nyutgivna böcker The Kabbalah Unveiled att han gjorde det på direkt uppmaning av ”hans ockulta lärare”. Detta uttalande hänsyftade på Den Tredje Ordens ”Hemliga Ledare”. Ett år innan han flyttade till Paris hade Mathers påstått att han hade upprättat en egen länk med De Hemliga Ledarna. Denna hade upprättats när Mathers besökte Paris 1891 där han träffade ett sändebud från Tredje Orden, som endast gjorde sig till kännes för honom såsom Frater ‘Lux E Tenebris’.

Tillsammans öppnade han och hans fru Ahathôôr Templet Nr. 7 i Paris 1894 och där invigde Mathers några Amerikaner som 1897 öppnade två Tempel i U.S.A., Thmé Nr. 8 i Chicago och Thoth-Hermes Nr. 9 i New York. Även om Ahathôôr Templet aldrig blev särskilt stort blev Paris skådeplatsen för vissa händelser som visade sig vara fundamentala för hela Gyllene Gryning-traditionen; emottagandet av ockulta instruktioner från Den Tredje Orden som skulle lägga ut grunden för hela Gyllene Gryningens magiska system i Adeptus Minorgraden 5=6.


R.R. et A.C.

I Den Första Orden, som är det egentliga G.D., tränades studenterna i huvudsak genom olika meditativa övningar samt fick lära sig en enkel ritual för förvisande och invokation (Mindre Pentagramritualen), för att få en viss grundläggande upplevelse av de åkallade krafterna. De uppmanades också att memorera viss grundläggande ockult kunskap som de blev examinerade på inför varje gradinvigning. I övrigt var hela Den Första Ordens kursplan i stort sätt i avsaknad av någon Ceremoniell Magisk träning. Detta ändrades radikalt i och med upptagandet till den Andra Orden.

Dess egentliga namn är Ordo Rosae Rubeae et Aureae Crucis (”Den Röda Rosens och Det Gyllene Korsets Orden”) och är som namnet antyder rosenkorsiskt till skillnad från G.D. Det är intressant att här notera att namnet Gold- und Rosenkreutzer Orden på latin Ordo Rosae et Aureae Crucis (förkortat R. et A.C.) är mycket snarlikt det föregående. Detta är ytterligare ett bevis på att det finns en klar historisk länk mellan båda dessa organisationer. Den Andra Ordens namn (som förkortas R.R. et A.C.) framträdde för första gången i det sista brevet som skickades från Soror S.D.A. (Sprengel). Alltså existerade denna Orden redan i och med det första Templets födelse, där man upptogs i 5=6 graden genom en examination på Första Ordens kursplan. Men det var först i och med Mathers påstådda kontakt med Tredje Orden som den 1892 blommade upp i sin fulla kapacitet och proklamerade ett konsekvent magiskt system som den ockulta världen aldrig hade sett maken till innan. I och med detta reformerades hela 5=6 Graden Adeptus Minor till att omfatta hela sex undergrader, vilket motsvarade dem i Yttre Orden och gavs samma namn, såsom Neofyt Adeptus Minor, Zelator Adeptus Minor, Teoricus Adepus Minor, etc.

Inför upptagningen till 5=6 får den blivande Adepten gå igenom en förberedande invigning till den s.k. ”Portalgraden”. I Den Yttre Ordens magiska initiationsprocess blir studenten ceremoniellt introducerad till de olika Elementala krafterna Jord (1=10), Luft (2=9), Vatten (3=8) och Eld (4=7) för att stegvis rena de korresponderande krafterna i sitt psyke. Men i Portalgraden återintegreras dessa Element tillbaka till en syntes i balans och initianden etablerar sin första kontakt med Kvintessensen eller det Femte Elementet. I en tid av 9 månader, symboliskt för en process av andlig fosterutveckling, får kandidaten förbereda sig inför sin slutgiltiga invigning till Adeptus Minor som utmynnar i en andlig pånyttfödelse. I en viktig del av invigningsceremonin presenteras kandidaten för Adepternas Valv, ett sjusidigt rum, symboliskt för kryptan där den rosenkorsiska traditionens mytomspunne fader, Fra. C.R.C. eller Christian Rosenkreutz, sägs ha hittats begravd enligt Fama Fraternitatis. Texten säger följande angående detta Valv:

Följande morgon öppnade vi dörren, och innanför denna fann vi ett valv med sju sidor och hörn, varje sida fem fot lång och åtta fot hög. Fastän solen aldrig lyste in i detta valv, var det ändå upplyst tack vare en annan sol i takets mitt som återspeglade solljuset. I stället för gravsten stog mitt på golvet ett runt altare.... Varje sida eller vägg var uppdelad i tio kvadratiska fält, vart och ett med figurer och tänkespråk.... Då vi ännu inte funnit vår omtänksamme och vise Faders döda kropp, flyttade vi därför altaret åt sidan och lyfte upp en kraftig metallplatta och fann då en skön och värdig kropp, hel och oförstörd.... (ibid.)

Det första Adepternas Valv byggdes i London december 1891 och det andra byggdes sex år senare, 1897, i Edinburgh och en kort tid därefter byggdes ett tredje Valv i Paris. Under samma tid började också effekterna av Mathers diktatoriska ledarstil att lämna sina spår bland Adepterna i Isis-Urania Templet och spänningarna mellan Paris och London började bli allt tydligare.



Problemen börjar och intrigerna tätnar

Eftersom paret Mathers hade vigt hela sitt liv åt Ordens fortbestånd, och då detta arbete upptog hela deras tid, innebar det att de var tvungna att leva på donationer för sitt uppehälle. Annie Horniman, en av Englands rikaste kvinnor och en tidig Adept med mottot ‘Fortiter et Recte’, var deras huvudsponsor. Horniman ogillade dock Mathers fascination för den keltiska nationalismen (Mathers själv var av Keltiskt påbrå och ett av hans motton var gaeliska för ”Kunglig är min släkt”). Hon oroade sig också över en av Adepterna i London, Dr. Edward Berrige med mottot ‘Resurgam’, som hyllade en viss Thomas Lake Harris teorier om sexualitet, och anklagade honom för att förleda Ordens yngre medlemmar.

Horniman hade uppenbarligen problem med en undertryckt sexualitet (tillsammans med flertalet av kvinnorna i den Brittiska medel- och överklassen som levde under den Viktorianska puritanismens förtryck) och projicerade uppenbarligen ut detta över Berrige. Mathers tog honom till försvar och uppmanade Horniman att respektera sina bröders och systrars personliga preferenser och privatliv, men detta kostade honom hans underhåll då hon helt drog in sina donationer 1896, vilket ledde till att deras relation bröts helt och blev öppet fientlig. Detta skapade oro i London-adepternas läger och Mathers svarade på sitt sedvanliga sätt med att förstärka sin auktoritet genom ett barskt manifest. I detta nu berömda manifest legitimerade han sin absoluta ledarposition och beskrev i detaljerade ordalag sin plågsamma kontakt med De Hemliga Ledarna för att skingra allt tvivel om sin position som den enda länken till Den Tredje Orden. En kort tid därefter uteslöts Horniman ur Orden.

1897 avgick Westcott från samtliga av sina poster inom Orden, men bibehöll sitt medlemskap, efter det att det hade uppdagats hos de Brittiska myndigheterna att han var involverad i ockultism. Det finns vissa spekulationer bland historikerna om att Mathers var orsaken bakom denna läcka där rädslan för konkurrens från sin rival Westcott (som var den ende av de ursprungliga ledarna som var kvar inom Orden) skulle ha motiverat denna handling. Detta antagande har dock aldrig kunnat bevisas även om det inte kan uteslutas att så var fallet. Det må ha varit hur som helst med den saken men faktum är att det bildades en klyfta mellan Mathers och Westcott som kulminerade i ett öppet bråk mellan dem 1898, då Mathers fruktade att Westcott ville ta över ledningen.

Problemen mellan Mathers och vissa av London-adepterna intensifierades och en splittring bland Londonadepterna började också bli uppenbar. Bråket under denna tid tog sig tydligast uttryck mellan Mathers och en av London-adepterna, en viss Fredrick Leigh Gardner med mottot ‘De Profundis Ad Lucem’. Gardner tog initiativet till en nådeansökan för Hornimans återupptagning i Orden samtidigt som han också finansierade Mathers publikation av sin översättning av The Book of the Sacred Magic of Abramelin the Mage, en grimoar som idag är mera älskad och rådfrågad än någon annan medeltida text i det moderna ockulta samhället. Liksom Horniman var Gardner en motståndare till Mathers politiska aktiviteter och såg på Hornimans förvisning som ett övergrepp från hans sida, samtidigt som problemen med Mathers översättning av Abramelin-boken fördröjde dess publicering. Dessutom anklagade Gardner Dr. Berrige för svartmagiska aktiviteter mot Annie Horniman. Till slut kände Mathers sig tvingad att suspendera Gardner från aktivt Ordensarbete 1899.


Vilddjurets gryning

Aleister Crowley invigdes i Isis-Urania Templet den 18:e november 1898 och tog mottot ‘Perdurabo’. Den talangfulle Crowley avancerade snabbt inom Första Ordens gradsystem och gick igenom Zelatorgraden till Practicus mellan december 1898 och februari 1899, och invigdes till Filosofus i Maj 1899. Under detta år träffade han också Mathers personligen och de fattade tycke för varandra på grund av sitt gemensamma keltiska ursprung. Londonadepterna delade dock inte Mathers förtjusning över den unge Crowley och kallade honom för ”moralisk fördärvad”, vilket ledde till att man nekade honom antagning i den Andra Orden. Crowley reste då till Paris och togs där emot med öppna armar av Mathers.

Crowley hävdar att han invigdes av Mathers personligen till 5=6 i januari 1900. Att detta inte gjordes i ett officiellt öppnat Andra Ordens-möte har klarlagts utifrån de protokoll som fortfarande existerar i dagens Ahathôôr Tempel, som saknar några referenser till Crowley. Mathers nämner inte heller detta någonstans, men det är troligt att han i hemlighet tog upp Crowley till Adeptus Minor. Crowleys påstådda 5=6 grad erkändes dock aldrig av Isis-Uranias adepter vilket förbarmades över att Mathers hade tagit honom under sina vingar; klyftan ökade ännu mer mellan Paris och London.


Den totala splittringen

Den berömda skådespelerskan Florence Farr, Isis-Urania Templets ledare med mottot ‘Deo Duce Comite Ferro’, hemställde en begäran till Mathers att Templet skulle stängas och att hon skulle få entledigas från sin post. Den trängde Mathers svarade henne med ett brev i februari 1900 som slog Englands Adepter med häpnad, där han påstod att Westcott korrespondens med de kontinentala Adepterna var förfalskad. När Londonadepterna ställde Westcott mot väggen ville han varken bekräfta eller förneka anklagelserna, och detta ledde till en total schism mellan London och Mathers som avsattes från sin post som Ordens högsta Ledare den 23:e Mars, 1900.

Naturligtvis godkände Mathers inte London-adepternas auktoritet att avsätta honom (som var den ende i Orden med graden 7=4 och sålunda enligt tradition den ende rättmätige Ledaren) och skickade iväg Crowley till London för att stäva upproret. Crowley skulle enligt sin egen plan ta Adepternas Valv i besittning och därefter tvinga alla Adepter att personligt svära en ed om trohet till Mathers, och de som vägrade skulle med omedelbar verkan uteslutas ur Orden. Under sina förberedelser i London råkade Crowley ut för en massa underliga ockulta fenomen som fick honom att allvarligt tro att rebellerna praktiserade svart magi mot honom (vilket som det senare kommer att visa sig inte var en ovanlig anklagelse som han tog till mot sina fiender). Crowley lyckas för ett ögonblick ta Valvet i besittning men rebellerna slängde efter ett tag ut honom ur lokalerna. Han lyckades aldrig återta Valvet och hela uppdraget blev ett totalt fiasko som ledde till att han och hans allierade, tillsammans med Mathers och Dr. Berrige, blev uteslutna ur Orden den 19:e April, 1900.

Men i och med Mathers ”uteslutning” satte rebellerna sig själva i en besvärlig situation, bortsätt från att de förlorade sin enda länk till Tredje Orden. Eftersom ingen av de rebelliska Adepterna var ovanför graden 5=6 förlorade de per definition sin auktorisation att fortsätta bedriva sin verksamhet. Skulle de fortsätta som om ingenting hade hänt skulle de hädanefter vara att betrakta som en ”irreguljär” organisation. Rebellerna närde dock ingen önskan att sluta med Ordensverksamheten, vilket naturligtvis föranledde Mathers att utesluta dem alla ur Orden.

Enligt legenden utför Mathers vid den här tiden en Ceremoni för att förbanna de rebelliska Londonadepterna genom att döpa ärtor med motsvarande rebelliska Adepters magiska motton. Därefter åkallar han Beelzebub och Tyfon-Set medan han skakar ärtorna i ett såll och kallar dessa krafter att orsaka fördärv och splittring mellan London-adepterna genom interna stridigheter dem emellan. Om detta är sant så är det troligtvis århundradets mest lyckade förbannelse som tyvärr verkar vara i kraft än i dag.

Det visade sig dock att det endast var Isis-Urania Templet (som också var det överlägset största) som bröt med Mathers. Horus Templet Nr. 5 i Bradford och Amen-Ra Templet Nr. 6 i Edinburgh fortsatte att vara lojala med Paris, så också de två Templen i U.S.A. Ett Adepternas valv i Storbritannien (i Skottland) var alltså fortfarande under Mathers kontroll. Berrige öppnade 1900 ett konkurrerande Isis Tempel i London som sedermera överlevde Isis-Urania, och även Westcott blev snart kopplat till detta rivaliserade Tempel. Horus Templet verkar ha lagts ner strax efter 1900, så också Amen-Ra Templet efter en offentlig skandal som blossade upp 1901 och som blottade Gyllene Gryningen inför allmänhetens föraktfulla ögon.


Horos-skandalen

Ett par med namnet Horos arresterades i London och ställdes inför rätta för våldtäkt 1901. Som om det inte var tillräckligt tragiskt med detta så drogs även namnet Golden Dawn i smutsen då det visade sig att en av deras offer hade fått emottaga en invigning till 0=0. Mathers hade något år tidigare haft Horos-paret som sina gäster som påstod sig tillhöra något av de amerikanska Templen. De besatt kunskapen om vissa hemliga lösenord och andra hemligheter upp till 5=6 graden vilket gjorde att Mathers inte tvivlade över deras ställning. Dessutom titulerade sig Horos-kvinnan som ‘Sapiens Dominabitur Astris’ och fick Mathers att för ett litet tag verkligen tro att hon var den äkta Anna Sprengel (till skillnad från Westcotts ”fake”) då hon på Mathers imponerade starkt genom att återkalla detaljer av ett privat möte mellan honom och H.P. Blavatsky, som bara de två hade kunnat känna till. Detta föranledde Mathers att utnämna paret till hedersmedlemmar i sitt Tempel. Horos paret lyckades att lura till sig några ritual-papper, saker i Mathers ägo och böcker som de tog med sig innan de försvann spårlöst, utan att någon kunde hindra dem. Ingen, allra minst Mathers, hade kunnat ana vad som skulle ske något år senare i London!


Morgonstjärnan

Som Mathers önskade blev det inom kort ganska heta interna strider mellan de rebelliska London-adepterna. Annie Horniman återupptogs bland rebellerna och började snart bråka om skötseln av Orden och runt vissa Adepters magiska operationer. Striderna cirkulerade i synnerhet runt olika magiska sub-grupperingar som bildades under de ”gyllene åren” och som fortfarande levde kvar efter brytningen med Mathers. Den största och mest kontroversiella av dessa grupper var Florence Farrs ”The Sphere-group” som nyttjade något oortodoxa metoder för astralprojektion. Horniman anförde att dessa grupper bidrog till splittringen av Orden och degenereringen av Ordens magiska system, men hon anade föga hur mycket hon själv genom sitt ständiga kritiserande söndrade Orden.

Dr. R.W. Felkin, en Adept med mottot ‘Finem Respice’, tog över ledningen av den rebelliska och irreguljära Orden i London vid tiden för Horos-skandalen, efter att han hade påstått sig stå i kontakt med ”De Hemliga Ledarna” som han kallade för ”the Sun Masters”. De interna striderna fortsatte dock och med tiden splittrades även London-adepterna 1903 i två grupper, ledda av Dr. Felkin och A.E. Waite. Waite, som bar mottot ‘Sacramentum Regis’, hade redan när han började i Orden starkt föraktat dess magiska system och ansett den vara degenererande för själen. Därför ville han göra sig av med all magi, skriva om invigningsceremonierna (för att höja kvaliteten på det engelska språket!) och inrikta sig på en Kristen mysticism.

Efter denna splittring tog Waite över ledningen för Isis-Urania Templet som han dock stängde 1914. Waites falang kallade sig i god frimurarstil (då han var en hängiven frimurare) för Independent and Rectified Rite (”Den Oberoende och Tillrättade Riten”) eller för The Holy Order of the Golden Dawn. Han upprätthöll dock hela tiden goda relationer med Felkins falang.

Efter brytningen med Mathers och sedan Waite döpte Dr. Felkins falang först om sig till Order of the Morgen Röthe (”Morgonrodnadens Orden”) och några år senare till Hermetic Order of the Stella Matutina (”Morgonstjärnans Hermetiska Orden”) då det befläckade namnet Hermetic Order of the Golden Dawn sedan pressens bevakning av Horos-skandalen hade blivit för inadekvat att bära. Stella Matutina upprättade i samband med detta ett nytt Modertempel, kallat Amoun Templet, som hyste de flesta medlemmarna från det ursprungliga Isis-Urania Templet.

Dr. Felkin sökte sig mellan åren 1901-1916 till Tyskland för att upprätta en fysisk kontakt med Tredje Orden då han aldrig nöjde sig med sina inre astrala kontakter. I många fall lät han sig ledas av en mystisk diskarnerad (icke fysisk) ”Arabisk Lärare” kallad Ara Ben Shemesh, som han etablerade kontakt med 1908. 1910 och under många följande år trodde den desperate Felkin att Rudolf Steiner (grundaren av Antroposofin) var en ”Hemlig Ledare”. Felkin var länge övertygad om att Steiner representerade den sanna tyska rosenkors-traditionen, och han och hans fru lät sig invigas av Steiner till 6=5 och 7=4. Dr. Felkin gick så långt i sin tilltro på Steiner att denne nästan för ett tag höll på att ta över Stella Matutina i England.

1912 etablerade Dr. Felkin ett nytt Tempel i Nya Zeeland på order av sin ”Arabiske Lärare” som också gav honom Templets namn och dess siffra, Smaragdum Thalasses Nr. 49 (Havets Smaragd). Till en början styrde Felkins dotter Templet i sin faders frånvaro. Innan Dr. Felkin och hans fru flyttade till Nya Zeeland för gott 1916 hann paret Felkins öppna tre nya Tempel som knöts till Amoun Templet. Hermes Templet Nr. 28 öppnades i Bristol och överlevde så länge som till 1972, men var då sedan länge helt präglat av Antroposofin. ”The Secret College” var namnet på ett andra nyöppnat Tempel som enbart var öppet för medlemmar i S.R.I.A. och stängdes bara några år senare, närmare bestämt 1920. Det tredje nyöppnade Templet döptes till Merlin Templet, innehållande medlemmar från Waites då döda falang och från Antroposofin, men det är oklart om detta Tempel någonsin etablerades.

I Nya Zeeland inväntade familjen Felkins med sina trogna anhängare sin mästare Ara Ben Shemeshes fysiska uppenbarelse. Smaragdum Thalasses Templet, senare också känt under namnet Whare Ra (efter namnet på det hus som hade byggts åt Orden), stängdes i någorlunda intakt form så sent som 1978 men det är oklart om mästaren någonsin uppenbarades för de trogna.


Födelsen av en Golden Dawn-religion

Mathers och Crowley gick under stridigheter sina separata vägar 1904, samma år som Crowley genom en uppenbarelse mottog Liber AL vel Legis (”Lagens Bok”) i Kairo från entiteten Aiwass – Crowleys egen Helige Skyddsängel – som visade sig för honom som ett direkt resultat av hans försök att efterleva de instruktioner som Mathers hade givit honom i The Book of the Sacred Magic. Crowley bröt med Mathers efter att han indignerat hade tappat förtroende för sin lärare, då att han förgäves ska ha försökt omvända Mathers till Buddismen. Efter denna brytning trodde sig Crowley (igen) vara under ockult attack, den här gången från sin forne lärare Mathers, och frammanade Beelzebub för att konsekrera talismaner för självförsvar mot Mathers påstådda attacker. Vidare anklagade han Mathers för att vara besatt av Abramelin-demoner och dessutom stå under Horos-parets kontroll.

Några år senare (1907) öppnade Crowley sin egen Orden A∴A∴ (Astron Argon, som baserades på Gyllene Gryning-systemet) tillsammans med George Cecil Jones, en gammal vapendragare från Isis-Urania-tiden med mottot ‘Volo Noscere’, och proklamerade sin nya religion, ”Thelema”, som baserade sig på ”Lagens Bok”. Några år senare, när Crowley började publicera sammandrag av Gyllene Gryningens invigningsceremonier i A∴A∴:s periodiska organ The Equinox, mötte han Mathers igen i rätten efter en stämningsansökan från sin forne lärare.


Alfa och Omega

Mathers falang frodades under hans fortsatta levnad lugnt och stilla utan några interna strider. De behöll namnet Hermetic Order of the Golden Dawn tills början på 1910-talet då de bytte till Rosicrucian Order of Alpha et Omega. I samma veva bytte Dr. Berriges rivaliserande Isis Tempel också sitt namn till Alpha et Omega Nr. 1 och det Mathers-lojala Amen-Ra Templet (Alpha et Omega Nr. 2) öppnade sina tempelportar igen 1913. I U.S.A. fortsatte de redan etablerade Templen att frodas och de fick sällskap av ytterligare två Tempel som öppnades i Philadelphia 1919 och Los Angeles 1920 med namnen Ptah (Alpha et Omega Nr. 10) respektive Atoum (Alpha et Omega Nr. 20), samtidigt som ett nytt Londontempel öppnades av Moina Mathers, Alpha et Omega Nr. 3. Mathers fick dock inte uppleva denna plötsliga expansion då han insjuknade i den spanska sjukan och avled 1918. Han överlämnade ansvaret till sin fru Moina som tog över ledningen efter sin döde man och därefter ledde Orden tillsammans med J.W. Brodie-Innes, en tidig Adept med mottot ‘Sub Spe’och Ledare över Amen-Ra Templet.

Innan S.L. MacGregor Mathers dog så deltog han i ett gemensamt möte tillsammans med Waite och Felkin, där de tre ledarna för Gyllene Gryning-falangerna Hermetic Order of the Stella Matutina, Holy Order of the Golden Dawn och Rosicrucian Order of Alpha et Omega skrev under ett viktigt dokument. I detta dokument erkände de tre Ledarna respektive falangers existens och detta är ett viktigt faktum då det innebär att alla dessa tre strömningar, som fortfarande existerar idag, är lika legitima bärare av Gyllene Gryning-traditionen. Schismen var formellt över och de tre syster-traditionerna existerade, om inte i ett utvecklat gemensamt samarbete tillsammans så i alla fall i en anda av ömsesidig respekt för varandra.

Nu ensam utan sin mans ledning degenererades Alpha et Omega Orden ganska snabbt av Moinas misskötsel. Hon gav t.ex. en viss Amerikansk Tempelledare tillåtelse att ge ut en korrespondenskurs med en avslutande ”invigning” per korrespondens för en avgift på 10$. Antalet Tempel i U.S.A. ökade markant alltså medan antalet genuina Adepter bara blev färre. Många invigda i U.S.A. röstade till slut med fötterna och vissa av dem öppnade oberoende Tempel med Gyllene Gryning-systemet intakt i mer eller mindre grad. Ett exempel på detta är Paul Foster Case, eller Frater ‘Perseverantia’, som 1921 ledde Thoth-Hermes Templet Nr. 9. Tillsammans med övriga ledarskiktet i Templet lämnade han Orden för att istället öppna The School of Ageless Wisdom, som sedermera etablerades i Los Angeles som Builders of the Adytum (B.O.T.A.).

En annan berömd personlighet inom den ockulta världen, Dion Fortune (alias Violet Firth), vars pseudonym var taget från hennes motto ‘Deo Non Fortuna’, invigdes i Alpha et Omega Engelska del 1919. Inledningsvis blev Dion Fortune Moinas gunstling då hon visade en stor talang och hängivenhet åt Det Stora Verket. Fortune gav Moina förslaget att man borde skapa en ”förgård” till Orden, en offentlig kanal som kunde värva nytt blod. Moina godkände idén och Fraternity of the Inner Light föddes. Fortune började dock nå kontakt med astrala mästare på egen hand och Fraternity of the Inner Light blev snart ett rivaliserande hot mot Moina Mathers intressen. Efter en bitande etisk kritik av den ockulta rörelsen i en artikelserie publicerad i Occult Review (sedermera publicerad som Sane Occultism), där Moina Mathers kände sig högst träffad, blev hon utesluten ur Orden. Dion Fortune beskrev sedan i sin bok Psychic Self-Defense hur hon blev attackerad av Moina Mathers ockult, och hon anklagar Moina vidare i boken för att också ha mördat en annan medlem i Alpha et Omega genom magi. Denna sista anklagelse är konstig, kan man tycka, eftersom Moina under tiden för detta påstådda ockulta mord hade varit död sedan något år tillbaka.


Israel Regardie: Gyllene Gryningens död och återuppståndelse

Israel Regardie (1907-1985), som redan var invigd i A∴A∴ och under en kort men intensiv period var Aleister Crowleys personliga sekreterare och lärjunge, publicerade 1932 A Garden of Pomengranates och The Tree of Life, vilket skapade oro i Gyllene Gryning-lägret då de ”avslöjade” hemligheter endast öppna för invigda. Ledarna i Alpha et Omega (som hade tagit över ledningen efter Moina Mathers död) var direkt negativa och skickade Regardie skarpa reprimander. Dion Fortune, ledare för Fraternity of the Inner Light, hyllade Regardie öppet i den ockulta pressen, vilket föranledde Alpha et Omegas ledare att offentligt fördöma Regardies handling. Ledarna i det då enda återstående Stella Matutina Templet Hermes i Bristol var ambivalenta men bestämde sig till slut 1934 att skicka en brev till Regardie där de inbjöd honom att invigas i Hermes Templet.

Regardie tog som magiskt motto ‘Ad Majorem Adonai Gloriam’ och avancerade upp för graderna i en rasande fart. Han invigdes till Neofyt i januari 1934 och tog sin 5=6 grad ett år senare i januari 1935. Han fann dock till sin bestörtning Templet i ett bedrövligt skick och ansåg att dess Ledare var okunniga om de kunskaper som de satt att representera. Desillusionerad av sina erfarenheter beslutade han sig några år senare att publicera Stella Matutinas studiematerial i fyra volymer, The Golden Dawn, mellan åren 1937-40. Regardie gjorde detta med det ädla syftet att säkra Gyllene Gryning-systemets läror till eftervärlden vilket han bedömde annars med säkerhet skulle falla i glömska med de resterande Gyllene Gryning-templens garanterade undergång. Under dessa år slutade Templen i Stella Matutina och Alpha et Omega att inviga fler Neofyter och avvecklade allt aktivt arbete. Publiceringen ledde också till Regardies smärtfyllda definitiva brytning med Crowley i början av 40-talet, som varade till Crowleys död 1947. Denna smärtfyllda uppoffring av Regardie gav alltså Gyllene Gryning-templen den definitiva nådastöten, men med två viktiga undantag:

För det första. Det finns flertal exempel där Adepter från olika Tempel i både Stella Matutina och Alpha et Omega bestämde sig för att bilda nya och oberoende Tempel när de såg ogillande på de förändringar som ägde rum i respektive gruppering. Dessa arbetade i samtliga fall under strängaste sekretess men vissa tecken på deras existens har med tiden kommit upp till ytan.

Det mest berömda exemplet, tack vare Francis X. Kings publicerade verk, är när tre invigda ur Hermes Templet i Bristol trädde ut på 20-talet eftersom de ogillade dess Antroposofiska ton. De bildade ett nytt Tempel 1939 tillsammans med två medlemmar från Alpha et Omega i syfte att bevara Gyllene Gryningens Tradition intakt. Även om de sympatiserade med Regardies syften till publiceringen av materialet ansåg de att han hade handlat fel och att publiceringen inte var det enda eller ens rätta sättet varmed Gyllene Gryning-traditionen kunde bevaras. De öppnade istället ett Hermanubis Tempel i Bristol 1939 som var mycket selektivt i valet av kandidater, och 1949 hade de fortfarande endast 14 medlemmar. I sitt arbete fördjupade de sig i Alkemin och experimenterade bl.a. med en alkemisk operation vars konturer beskrivs i R.R. et A.C. ursprungliga dokumentsamling. 1959 öppnade de ett Dottertempel i London, kallat Isis-Urania, och båda dessa Tempel existerade i alla fall så sent som 1970. Detta är det mest kända exemplet på fribrytartendenserna inom Gyllene Gryningen. Det finns dock fler exempel som inte är kända för det stora flertalet men vilket vi kommer att återvända till lite senare.

För det andra. Smaragdum Thalasses eller Whare Ra Templet i Nya Zeeland fortsatte att existera i en isolerad tillvaro både under och efter Stella Matutinas förfall. Därigenom bevarades Gyllene Gryning-traditionen tämligen intakt till en början men då detta Tempel också experimenterade på egen hand tog dess Adepter Traditionen i en viss riktning som fick en något unik utformning. De bannlyste Israel Regardie för att han hade publicerat deras material, förbjöd sina invigda att läsa The Golden Dawn och gick så långt att de t.o.m. för sina egna förnekade att han ens hade blivit invigd som Adept (vilket var en lögn). De lär dock ha varit duktiga på det rituella arbetet men var sämre på det teoretiska området och behärskade inte heller det Henokianska systemet så som man kunde förvänta sig av Adepter. Templet stängdes helt plötsligt 1978 till de invigdas bestörtning och större delen av dess dokumentsamling brändes upp i processen.

Israel Regardie fick betala ett högt pris för sin publikation av Gyllene Gryningens system då han inte bara rejekterades av sin tidiga mentor Crowley utan frystes ut ifrån vissa delar av det ockulta etablissemanget. En av två stora och viktiga undantag var Paul Foster Case som hade haft en hel del korrespondens med Regardie under 30-talet, vilket hade utvecklat en varm och varaktig vänskap dem emellan, som med viss tvekan godkände Regardies handling. Det andra undantaget var Dion Fortune som öppet hyllade hans handling och tog honom till sig under sitt personliga beskydd efter hans brytning med Crowley, vars psykologiska efterverkningar öppnade upp en hel del sår som varade i många år. Utfattig och desillusionerad fick Regardie under denna svåra tid bo hos henne nära Glastonbury i sydvästra England. Det var hos Fortune som Regardie för första gången bekantade sig med Freuds och Jungs idéer, då hon var en av de bidragande individerna som förde in psykoanalysens idéer till England.

Under många år hade Regardie slutat praktisera Ceremoniell Magi på grund av de svåra sår som hade rivits upp i början av 40-talet, med undantag för sin favoritövning ”Mellersta Pelarens Ritual”. Han utbildade sig i Wilhelm Reichs speciella form av psykoterapi och blev sedermera en praktiserade kiropraktor. Under 60-talet förlikade han sig med magin igen och med sin döde mentor Crowley, började skriva förord till Crowleys nypublicerade utgåvor och började själv att författa egna böcker igen.

Under 60-talets flower-power period och långt in på 70-talet, med New Age rörelsens födelse, hade magin och Gyllene Gryning-traditionen börjat bli populär igen och både Crowleys böcker och The Golden Dawn började ges ut på nytt, eftersom de gamla upplagorna sedan länge hade varit slutsålda och samlat på sig ett högt samlarvärde. Världen såg födelsen av en ny ockult renässans och Gyllene Gryning-tempel började dyka upp lite var stans i västerlandet. Dessa Tempel hade naturligtvis ingen formell auktorisation utan inspirerades av Regardies och Crowleys böcker men kompenserade i vissa fall sin brist på erfarenhet med sin brinnande entusiasm. Ett sådant exempel var det engelska The Order of the Cubic Stone som praktiserade en syntes av Crowleys och Gyllene Gryningens magiska system under andra hälften av 60-talet. Regardie var en stor inspiratör i denna ockulta förnyelse och började korrespondera med många ockulta studenter som såg honom som den främste av sin samtids magiker.

I U.S.A. var den ockulta renässansen tämligen markant och Gyllene Gryning-tempel började dyka upp lite varstans över den amerikanska kontinenten. Under 70-talet träffade den unga Chris Monnastre den nu ålderstigne Regardie som mot slutet av 70-talet tog henne till sig som sin personliga lärjunge. Tillsammans återuppväckte de magiskt Hermetic Order of the Golden Dawn i början av 80-talet. Samtidigt på andra sidan kontinenten, ovetande om vad som tilldrog sig på västkusten, började en individ och hans fru under 80-talets början bygga ett Adepternas Valv i Columbus, Georgia, som sedermera 1982 konsekrerades av Israel Regardie. I detta Valv invigde han samma år två kandidater, Cris Monnastre och Adam Forrest, till 5=6 graden Adeptus Minor. I samband med detta invigde han även Christopher Hyatt till 0=0 graden Neofyt. Dessa tre personer är de enda som har blivit invigda genom Israel Regardies hand.

I och med dessa invigningar återuppväcktes den viktiga Gyllene Gryning-strömningen i Nord-Amerika och Hermetic Order of the Golden Dawn var pånyttfödd, genom initiatorisk härkomst till Stella Matutina. Chris Monnastre och en annan kvinna, Laura Jennings, började 1982 att under Israel Regardies överinseende driva ett Tempel i Los Angeles med det passande namnet Osiris Khenti Amenti (Osiris underjordens konung), då Osiris i den Egyptiska mytologin är dödens och återuppståndelsens främste symbol.

Samtidigt med och oberoende av dessa händelser i Los Angeles 1982 öppnades Thoth-Hermes Templet i Nya Zeeland av Patrick J. och Chris Zalewski, auktoriserat av Jack Taylor, senior medlem av Order of the Table Round (O.T.R.) tillika 7=4 (Adeptus Exemptus) och f.d. Hierofant i det gamla Whare-Ra Templet. O.T.R. var en grupp som sedan 1960-talet utgjordes av mestadels gamla medlemmar i Whare Ra med vilket Pat Zalewski hade umgänge i början av 1980-talet. Enligt Pat Zalewskis egen utsaga skall Taylor ha upptagit honom direkt till 6=5 (och alltså hoppat över graderna 0=0 till 5=6) och därefter ha överfört sin 7=4 grad till Zalewski från sin sjukhussäng (vilket senare reglerades av Taylor personligen ceremoniellt) och därigenom en initiatorisk härkomst Whare Ra Templet.

Thoth-Hermes Templet har sålunda satt som sin uppgift att förvalta och utveckla den tradition som utmynnade ur Whare Ra Templet i senare utvecklades av O.T.R. i Nya Zeeland. Under samma period blev Israel Regardie och Cris Monnastre inbjudna till Nya Zeeland av paret Zalewski för att återknyta de olika strömningarna och kontinenterna med varandra, och de båda gästerna invigdes i 6=5 graden Adeptus Major av Adepterna i Nya Zeeland. Regardie var nu efter alla dessa år förlåten av Nya Zeeland-traditionen. Regardie beskrev senare sin upplevelse som att han äntligen under sitt långa liv har fått gå igenom en ”riktig” invigning.

Israel Regardie avled några år senare, 1985, efter att ha varit Gyllene Gryning-traditionens främste förvaltare och uppväckare i en ålder av 78 år. Arvet som han lämnade efter sig är ovärderligt och utan honom skulle aldrig så många individer över den amerikanska kontinenten och i Europa ens ha upptäckt denna ärevördiga Tradition och ännu mindre ha praktiserat den. Dessutom var han instrumental vid grundandet av en ny inkarnation av Hermetic Order of the Golden Dawn i Amerika, något han även fick tillerkänt av Patrick Zalewski. Det går inte att bedöma graden av den inspiration som han har spritt runt om bland det ockulta samhället i västerlandet och hur många magiska grupper som har etablerats på grund av hans skrifter, men säkert är det faktum att han var en av 1900-talets främste Adepter. Även Pat Zalewski har öppet erkänt att han inte hade fått upp ögonen för Gyllene Gryning-traditionen om det inte hade varit för Regardies publikationer. Det samma kan nog sägas om alla andra moderna Adepter som idag representerar Gyllene Gryningen, inklusive de som var ansvariga för dess återinvigning i Europa.

Den europeiska grenen av orden har egentligen sin upprinnelse i två av de brittiska hemliga och autonoma ordenssällskap, som hade överlevt den officiella Golden Dawn-strömningens död på 1940-talet. Två år innan Regardies återuppväckelse av Hermetic Order of the Golden Dawn blev den franska Golden Dawn-studenten och alkemisten Jean-Pascal Ruggiu invigd i Order of the Pyramid and the Sphinx i England, en orden som leddes av Grevinnan Tamara Bourkoun med direkt härkomst från Rosicrucian Order of Alpha et Omega. Han erhöll även auktorisation att öppna ett Tempel på kontinenten och gjorde så i Strasbourg. Israel Regardie var väl medveten om detta Tempels existens då han i ett brev hänvisade en av sina korrespondenter till gruppen i Strasbourg. År 1992 blev Jean-Pascal Ruggiue och Nicolas Tereshchenko upptagna till 7=4 i ett London-baserat Tempel med namnet Serapis, vilket leddes av Desmond Bourke och Apollon Leontas. De båda fransmännen fick av dessa ålderstigna Adepter uppgiften att återuppliva Mathers gamla Tempel i Paris, Ahatôôr Nr. 7, exakt 100 år efter dess ursprungliga grundande.


En Gyllene Gryning i Sverige

Efter Regardies död faller Orden till en början sönder i olika fraktioner som driver sina egna oberoende Tempel över hela den Nordamerikanska kontinenten. The Israel Regardie Foundation, lett av Christopher Hyatt, upprättas i samband med Regardies död med målet att förvalta hans magiska arv. De hinner publicera Regardies sista bok The Complete Golden Dawn System of Magic och förvaltar en korrespondenskurs skrivet av Pat Zalewski, men splittras i denna nya söndringsprocess ganska snart efter hans död. Laura Jennings, en av de tidiga Tempelledarna, lämnar tidigt samarbetet med Hyatt och bildar mot slutet av 80-talet ett Tempel i Washington kallat Ra-Horakhty, auktoriserat av Thoth-Hermes Templet i Nya Zeeland.

Cris Monnastre och Adam Forrest beslutar sig mot slutet av 80-talet att börja samarbeta igen och bildar då en sammansatt organisation kallat Hermetic Order of the Golden Dawn vars Tempel verkar i det fördolda över hela den amerikanska kontinenten. En annan bekant blir den tredje Ledaren i denna gruppering. Deras tystnad bryts endast 1991 av en anonym annons i Gnosis – A Journal of the Western Inner Traditions:

Gyllene Gryningen är inte ett kommersiellt företag. Invigning är inte till salu. Det finns Tempel som har en giltig initiatorisk succession från det ursprungliga Modertemplet i London vilket i tysthet utför Det Stora Verket. Orden existerar. När eleven är redo skall läraren uppenbara sig. (Min översättning)

Den återförenade Orden upplever till en början en smekmånad som dock endast varar i några enstaka år. 1992 invigs den i Sverige bosatta amerikanen David J. Griffin av Cris Monnastre och han tas i rasande fart genom Den Yttre Orden, under Monnastres personliga överinseende. Ordens andra två Ledare, av vilka Adam Forrest är en, är dock kritiska till Monnastres tilltag och att hon tagit sig an Griffin som sin personliga lärjunge. När David Griffin två år senare i januari 1994 av Ordens tre Ledare tas upp till 5=6 Graden Adeptus Minor, i samma Valv som konsekrerades av Regardie, upptar Cris Monnastre honom till Zelator Adeptus Minor samma dag och auktoriserar honom att starta ett Tempel i Sverige. Detta faller till föga hos Adam Forrest och den andre ledaren, och när den senare skäller ut Cris Monnastre inför andra Ordensmedlemmar över en pizza-beställning blir detta upptakten på en intern konflikt som till slut leder till en definitiv brytning mellan Monnastre-Griffin och Forrests.

Efter att ömsesidigt ha uteslutit varandra ur Orden mynnar två nya falanger ut från denna gemensamma kropp, båda två med det traditionella namnet bevarat, den ena baserad på östkusten och den andra i Californien under Cris Monnastre kallad Hermetic Order of the Golden Dawn (eller Rosae Rubeae et Aureae Crucis). Till en början består den senare Orden endast av Monnastres Tempel i Los Angeles men vid ankomsten till Sverige grundar David Griffin vid vårdagjämningen 1994 det första svenska Templet med direkt auktorisation av Cris Monnastre, ehuru i alla hänseenden med oberoende status. I praktiken kan man anse att en ny Gyllene Gryning-Orden grundas i samband med detta, med sitt huvudsäte i Sverige. De båda Adepterna när dock ett vänskapligt samarbete med varandra över Atlanten samtidigt som den svenska Orden frodas sakta men säkert i en relativt sluten tillvaro för att bida sin tid inför den stundande reformationen.


Rosornas Krig: Golden Dawn™

Samma år som det svenska Templet grundas registrerar David Griffin namnet Hermetic Order of the Golden Dawn som varumärke i Sverige. Med detta som grund registrerar han senare varumärket i hela EU i samband med Sveriges inträde i Unionen vid årsskiftet. 1995 ansöker den andra moderna Regardiebaserade gruppen från östkusten om en U.S. Federal Trademark för samma namn ”...med det uttryckliga syftet att bevara traditionen för alla medlemmar i giltiga Gyllene Gryning-grupper”. För att kontra detta drag bryter Cris Monnastre och David Griffin den offentliga tystnaden och publicerar samma år Manifesto Fraternitatis och artikeln Israel Regardie, The Golden Dawn, and Psychotherapy i tidskriften Gnosis (No. 37). Detta inleder en bitter strid mellan den moderna Regardiebaserade gruppen på ena sidan och Monnastre och Griffin på den andra, om vem som är den autentiska bäraren av Gyllene Gryningens Tradition. Trademark-historien stillar sig dock till slut efter heta strider där både den Regardiebaserade organisationen och organisationen i Californien och Sverige (ledd av David Griffin och Cris Monnastre) gör en överenskommelse 1996 om att likvärdigt dela på rättigheterna till att använda namnet Hermetic Order of the Golden Dawn runt om hela världen.


Reformationen

Vid vårdagjämningen 1997 bryter Orden i Sverige sin offentliga tystnad genom att i Athanor – Tidskrift för västerländsk esoterik (Nr. 16) publicera ett manifest och en svensk översättning av artikeln i Gnosis. David Griffin knyter samma år en nära kontakt med Paristemplet Alpha et Omega och invigs av Jean-Pascal Ruggiue till 7=4 Adeptus Exemptus. I och med detta erhåller hans organisation en legitim härkomst till Mathers ursprungliga Rosicrucian Order of Alpha et Omega och de huvudsakliga traditioner som har härkomst till Isis-Urania Templet, tillsammans med en mängd äldre rosenkorsiska magiska och alkemistiska överföringar. Med detta som grund kungör Griffin och Ruggiue året därpå bildandet av en ny Konfederation mellan de oberoende Templen i Sverige, Frankrike och Amerika. I ett manifest skriver Konfederationen:

Den Förenade Konfederationen av Oberoende och Autonoma Tempel, officiellt känt som Confederatio Fraternitatis Rosae Crucis (C. F. R. C.), består av Tempel från hela världen som härstammar från Hermetic Order of the Golden Dawn genom initiatorisk och/eller auktoriserad härkomst och anknytning. Inom Konfederationen har initiatoriska och/eller auktoriserade härkomster som härrör från Hermetic Order of the Golden Dawn, Ordo Rosae Rubeae et Aureae Crucis (R. R. et A. C.), Stella Matutina, Ordo Rosae Crucis, Alpha et Omega (Rosicrucian Order of Alpha et Omega), Holy Order of the Golden Dawn (härrörd från A. E. Waite) och Order of the Sacred Word blivit återförenade.

Sålunda är lemmarna hos Osiris sargade kropp återigen förenade till ett nytt helt och tillsammans med de äldre rosenkorsiska överföringarna som grund proklamerar Hermetic Order of the Golden Dawn, Outer Order of the Rosicrucian Order of Alpha et Omega härmed Reformatio Fraternitatas Ad Rosae Crucis Anno 1999 enligt den gamla rosenkorsiska seden om att reformera brödraskapet vart 111 år.

Den senaste reformationen är den fjärde i ordningen sedan 1666. 1777 reformerades Traditionen efter frimureriska former till Gold- und Rosenkreutzer Orden (R. et A.C.) och 1888 till Hermetic Order of the Golden Dawn (G.D). I den förra reformationen och R. et A.C. var Alkemin tidigt i förgrunden med Teurgin utgörandes blott en del av de högsta mysterierna, reserverat för de högst invigda. I den senare reformationen och G.D. blev förhållandet det omvända. I den senaste reformationen från 1999 har man försökt att försona dessa båda discipliner med varandra, där man ser Alkemin och Teurgin som två parallella vägar som berikar varandra i lika stor omfattning, där den ena så att säga är en förutsättning för den andras lyckosamma fullbordan.

De periodiska reformationerna markerar sålunda den livscykel på 111 år som Orden genomgår, sekel efter sekel, där den så att säga dör och återuppstår till ett nytt liv eller ny form som är anpassad för den nya tidens krav. Det rosenkorsiska brödraskapet kan därför liknas vid fågeln Fenix, som efter en period av liv förgås genom självantändning och uppstår på nytt ur askan. Just liknelsen av fågeln Fenix är passande om man betänker den gamla myten som förtäljer att en Fenix endast livnär sig på daggens droppar. Just det latinska ordet för dagg, ros, är en av de djupare innebörderna av Rosen på Korset. Reformationen anno 1999 ser alltså födelsen av en i alla avseenden ny organisation som reser sig ur askan på det gamla och nu uttjänade Hermetic Order of the Golden Dawn; den nya Orden skall hädanefter vara känt som ”Gyllene Gryningen, den Yttre Orden till Alpha et Omega”. Från att tidigare ha tjänat som ett substitut för namnet G.D. (en beteckning för Den Yttre Orden) utgör nu Rosicrucian Order of Alpha et Omega ett samlingsnamn för alla tre Ordnarna inom Gyllene Gryning-traditionen, G.D., R.R. et A.C. och Tredje Orden (vars riktiga namn är och förblir fördolt för allmänheten).

Reformationen markerar sålunda en klar gränslinje vilket skiljer ut Hermetic Order of the Golden Dawn (Alpha et Omega) från de andra två genuina Gyllene Gryning-falangerna, den amerikanska moderna Regardiebaserade gruppen och Zalewskis Order of the Golden Dawn (Stella Matutina). Då de båda senare organisationerna försöker bevara Gyllene Gryningen-traditionen och dess ursprungliga studieplan intakt, som den var vid tiden för den allmänna reformationen 1888, strävar den förra istället efter att förnya Gyllene Gryningens Tradition efter den moderne studentens behov. Dagens studenter behöver tack vare reformationen inte längre vänta på instruktioner inom den rosenkorsiska teurgin tills de har anträtt R.R. et A.C., material som dessutom sedan flera decennier tillbaka har varit publicerat och lätt tillgängligt för alla och envar att studera på egen hand. Reformationen anno 1999 har istället förlagt huvuddelen av det publicerade corpus till Yttre Orden. Studenten förväntas numera arbeta aktivt och regelbundet med de Krafter med vilket han eller hon genom sina invigningar har blivit introducerad. I stället erbjuder R.R. et A.C. Adepten en tidigare opublicerad läroplan som förutom en fördjupning inom rosenkorsisk teurgi dessutom omfattar en alkemi som härstammar från äldre rosenkorsiska källor. Gyllene Gryningens Hermetiska Orden är inte längre en historisk kuriositet eller ett ockult museum utan en levande och dynamisk organism som frodas och utvecklas till ständigt nya former.

Ett exempel på denna förnyelse är den reformerade Ordens enda officiella publikation The Ritual Magic Manual: A Complete Course in Practical Magic, författad av David Griffin, en bok som kom ut under reformationens år i syfte att tjäna som instruktionsmanual för den nya generationens studenter både inom och utanför Ordens Tempeldörrar. Denna bok presenterar en utvidgning av det s.k. Henokianska Magiska Systemet, så centralt inom Gyllene Gryningens form av teurgi. Vid reformationen 1888 omfattade den Henokianska magin blott De Fem Elementen. Sedan reformationen 1999 omfattar den även De Planetara och Zodiakala Krafterna. Boken är även ett bra exempel på den strävan till akademisk forskning efter källmaterial som utförs av den reformerade Ordens Adepter, där flera felaktigheter från den ursprungliga dokumentsamlingen inom Gyllene Gryningens corpus antingen har blivit korrigerade eller helt ersatta av mer genuina eller ursprungliga källor. The Ritual Magic Manual har numera utgått från förlaget (Golden Dawn Publishing) och uppbringar idag ett mycket högt andrahandsvärde, bortemot tio gånger sitt ursprungspris.

Å andra sidan har ett författarpar från den amerikanska moderna Regardiebaserade gruppen under de senaste två decennierna profilerat sig som författare, vilket har gjort dem ryktbara inom Gyllene Gryning-samhället. De har i sina böcker tagit en tydlig ställning för själv-initiering som legitim metod för invigning till Gyllene Gryning-traditionen, en idé som har Israel Regardie som upphovsman. De har även gjort ett viktigt arbete som redaktörer när Regardies verk har givits ut i nya upplagor med rikliga kommentarer från dem själva. Sålunda är det denna falang som idag är Israel Regardie mest trogen och förvaltar hans arv till eftervärlden. Parets största styrka är att sammanställa redan tillgänglig information på ett begripligt sätt; deras böcker är mycket pedagogiska och lämpar sig väl som litteratur för nybörjaren.

Patrick Zalewski och hans fru Chris Zalewski har måhända gjort sig ännu mer erkända som viktiga Gyllene Gryning-författare. Deras verk presenterar mycket värdefulla analyser och fördjupningar inom olika aspekter av Traditionen, vilket har givit Gyllene Gryning-samhället en ökad förståelse för Henokiania, Tarot, Qabalah och Ordens ritualer, bara för att nämna några ämnen. Det är en underdrift att påstå att Patrick Zalewski är en av de största auktoriteterna inom Gyllene Gryningens Tradition anno reformationen 1888. Paret Zalewskis böcker är ypperliga som studium för den erfarne studenten och Adepten.


En falsk Gyllene Gryning

En annan aktör dyker upp på scenen i mitten av 1990-talet, en katt bland hermelinerna kan man tycka, med namnet Hermetic Order of the Eternal Golden Dawn (E.G.D.). Senare byter denna grupp namnet till Hermetic Order of the Golden Dawn International (H.O.G.D.I.) och inleder en aggressiv kampanj mot Gyllene Gryning-templen i Regardie-traditionen och för en aktiv marknadsföring av sig själva på Internet. Denna grupp har en starkt kommersiell prägel och hänger sig åt en tveksam verksamhet kallat ”astral invigning” som är högst ifrågasatt av de legitima Templen. Dess Inre Orden har starka sekteriska drag och genomsyras av en i det närmaste kristen fundamentalism. Denna grupp påstår sig dessutom mellan raderna vara en legitim bärare av Alpha et Omega-traditionen, med härkomst överfört från vissa gamla amerikanska Tempel, men detta påstående har aldrig kunnat bevisas och ifrågasätts av alla, inte minst av den genuina Orden Alpha et Omega självt som återigen är verksamt i Paris sedan 1992. I själva verket är denna organisations grundare och ledare Robert Zink typexemplet på en självutnämnd Adept som har invigt sig själv till Gyllene Gryningens strömning och tradition med hjälp av Regardies böcker.

I och med stämningshot från Cris Monnastre och David Griffin, till en början uppbackat av den moderna Regardiebaserade gruppen på amerikanska östkusten, byter Zinks organisation 1997 återigen namn, nu till Hermetic Order of the Morning Star International (H.O.M.S.I.). Fem år senare genomlider H.O.M.S.I. sin troligtvis största prövning när komprometterande information från avhoppade medlemmar når offentlighetens ljus. I samband med detta publiceras hela dess studieplan, som till stora delar visar sig vara en karbonkopia på Regardies publicerade material. Den gamla myten om H.O.M.S.I.:s Alpha et Omega-härkomst kan alltså en gång för alla avskrivas då dess material inte innehåller några som helst spår av de signifikativa förändringar i ritualerna som MacGregor Mathers gjorde för Rosicrucian Order of Alpha et Omega.

Orden upplever en massflykt och ett nytt stämningshot från David Griffin, återigen uppmuntrat av den moderna Regardiebaserade gruppen, får H.O.M.S.I. att temporärt försvinna från offentligheten. När alla till slut har dömt ut organisationen, och så gott som dödförklarat den, återhämtar den sig dock mirakulöst. Sedan 2003 har Robert Zink dessutom fått rättigheterna till att använda namnet ”Golden Dawn” av den andra parten av varumärket och av denna anledning döpt om sin organisation till Esoteric Order of the Golden Dawn (E.O.G.D.). Men trots de många namnbytena så kvarstår det faktum att denna Orden saknar legitimitet och auktorisation, samt bryter mot flera av Gyllene Gryning-traditionens råmärken, varav några är sekterism, förföljelser och trakasserier av avhoppade medlemmar, ryktesspridning och baktaleri av både avhoppade medlemmar och meningsmotståndare, svartmagisk verksamhet, profitering och bedräglig verksamhet.


Rosornas Fortsättningskrig

Sedan reformationen 1999 har Hermetic Order of the Golden Dawn (Alpha et Omega) frodats och expanderat från moderlandet Sverige till andra delar av Europa, och även till Amerika, där den driver ett flertal aktiva Tempel. Vid sidan av detta har Ordens internationella organisation sedan 2002 startat en internetbaserat skola för att tillfredsställa de medlemmar som inte har tillgång till eller bor för långt ifrån ett fysiskt Tempel. Dock efterlever Orden under stränga former den grundläggande regeln att alla medlemmar måste ta sina grader genom invigning i något av de fysiska Templen. I ett manifest proklamerar H.O.G.D./A+O kärnan i sitt missionsarbete:

Rosenkors-Orden Alpha+Omega (A+O) sätter en hög standard av förträfflighet i hela den esoteriska gemenskapen genom att sträva efter att bibehålla råmärkena inom den ursprungliga Gyllene Gryningens Hermetiska Orden; det viktigaste av dessa är rätten för kandidater till legitima, traditionella invigningar i fysiska tempel. Detta får inte ersättas med system av ”astrala invigningar” eller ”själv-invigning”, inte heller får traditionella ritualer inom den Gyllene Gryningen eller dess studiematerial korrumperas genom att förena dem med andra traditioner likt ”Thelema”, ”Ny-Hedendom” eller ”Egyptiskt Frimureri”. Rosenkors-Orden Alpha+Omega kan inte med gott samvete rekommendera någon Gyllene Grynings-baserad grupp som korrumperar råmärkena inom den ursprungliga Gyllene Gryningen och inte heller något samfund som beviljar eller på anat vis uppmuntrar sådant utövande.

Den dramatiska utvecklingen inom den reformerade Orden har dock inte fått verka ostört. Tvärtom har den väckt ganska mycket upprörda känslor från majoriteten av de övriga Gyllene Gryning-organisationerna, inte minst på grund av dess obevekliga ståndpunkt att bevara den rosenkorsiska traditionen ren från främmande element och nymodigheter, vilket av naturliga skäl upplevs som provokativa av flertalet av de andra lägren inom Gyllene Gryning-samhället. En av dessa läger är en ny grupp som har kommit att kalla sig Open Source Order of the Golden Dawn (O.S.O.G.D.) med thelemiten Sam Webster och kaosmagikern Joseph Max som dess grundare och Ledare. Sam Webster är dessutom en tidigare Adept i Cris Monnastres och Adam Forrests "Hermetic Order of the Golden Dawn", som uteslöts ur den ursprungliga amerikanska Orden några år innan den delades i de två falangerna 1994. Denna organisations kännetecken är att dra nytta av det faktum att Gyllene Gryningens Tradition numera är en allmän domän (vilket deras namn ”open source” anspelar på) samt att blanda Thelema med Gyllene Gryningen. Detta har i praktiken inneburit att man har bytt ut alla kristna referenser med dem i Crowleys religion Thelema. Till denna grupps försvar kan man anföra att de inte svänger sig med dristiga anspråk på initiatoriska härkomsten och officiell auktorisation. Dock har denna grupp med åren fått ställa sig som en representant för det absoluta lågvattenmärket i polemiken mot David Griffin och H.O.G.D./A+O. I detta har de inte skytt några medel i sin förtalskampagn mot den senare.

Men förutom att reformationen anno 1999 av vissa anses bryta mot Gyllene Gryning-traditionens råmärken har denna antagonism blivit allt tydligare sedan Hermetic Order of the Golden Dawn (Alpha et Omega) år 2003 officiellt proklamerat att den inte bara har återupprättat kontakten med Den Tredje Orden utan dessutom med samma Hemliga Ledare som MacGregor Mathers och Kenneth MacKenzie före honom. Eftersom den amerikanska moderna Regardiebaserade organisationen är väl medveten om att en genuin kontakt med Tredje Orden gör diskussionen om ”legimitet” blott akademisk för sin egen del, har detta med största sannolikhet föranlett denna att ta till det enda vapnet man känner till mot David Griffin, nämligen att använda rätten till varumärket mot den senare; från att systematiskt utfärda licenser till Griffins motståndare (bl.a. H.O.M.S.I. och O.S.O.G.D.) att fritt använda namnet Golden Dawn till att 2005 stämma honom för brott mot deras uppgörelse om varumärket från 1996.

Den ursprungliga uppgörelsen har sålunda rivits upp men efter tre års förhandlingar och en ny uppgörelse ägs numera rättigheterna till namnet dels av den amerikanska moderna Regardiebaserade organisationen och dels av Griffins Hermetic Order of the Golden Dawn, Outer Order of the Rosicrucian Order of Alpha et Omega. Den Regardiebaserade gruppen äger rättigheterna för namnet Hermetic Order of the Golden Dawn i U.S.A. H.O.G.D./A+O äger sedan uppgörelsen 2007 rättigheterna för samma namn i E.U. och sedan 1999 namnet Hermetic Order of the Golden Dawn International i Canada. Den senare Orden har dock enligt den nya uppgörelsen rätt att använda sig av namnet för sin Yttre Order för eget bruk även i U.S.A. om de betonar att den tillhör Rosicrucian Order of Alpha et Omega. Striden är temporärt över och båda sidor korar ömsesidigt sig själva som segrare.

Patrick Zalewski har under hela denna mörka period av den moderna Gyllene Gryningens historia (åtminstone i offentligheten) valt att hålla sig neutral och stå utanför ”Golden Dawn-krigen”, ungefär med samma uppriktighet och trovärdighet som Sveriges neutralitetspolitik under Andra Världskriget. Under tiden har hans Tempel Thoth-Hermes No. 1 flyttat från Nya Zeeland till Australien. Han har dessutom hunnit auktorisera ytterligare ett Tempel i Quebec, Canada, Horus Temple No. 2. Den senare har en mer internationell och offentlig prägel i jämförelse med den förra, samtidigt som information om graverande oegentligheter har dykt upp från en av Zalewskis forna lärjungar i Australien, Sam Robinson. Denne har schismerat med sin forne mästare och sedan januari 2006 öppnat ett eget ordenssällskap med namnet Hermetic Order of the Nascent Dawn, vilket praktiserar en hybrid av Gyllene Gryningen och Memphis och Misraim-riten.

Efter den nya uppgörelse med den amerikanska moderna Regardiebaserade gruppen från 2007 har H.O.G.D./A+O på sin hemsida lagt stor betoning på demarkationslinjen mellan sig självt och de övriga etablerade Golden Dawn-organisationerna, vilket enligt H.O.G.D./A+O främst består i att de besitter och lär ut de högre sexuella mysterierna eller ”Den Inre Alkemin” i sina högsta grader Magister Templi, Magus och Ipsissimus (eller ”De Tre Magisterierna”), emottagna från Den Tredje Orden. De marknadsför sig också såsom den enda avkomman i direkt nedstående led till det ursprungliga Hermetic Order of the Golden Dawn från 1888, såsom arvtagare till S.L. MacGregor Mathers' Rosicrucian Order of Alpha et Omega. Detta föranleder under våren 2008 en ny kampanj av hätska anklagelser mot H.O.G.D./A+O och förtal av Griffins person och hans närmaste ämbetsmän, vilket sprids genom olika anonyma hemsidor och inlägg på diverse diskussionssidor, där betoningen främst har lagts på att misskreditera föreställningen om alkemins sexuella natur. Även Pat Zalewski har gett sig in i striden genom att öppet ifrågasätta de härkomster som H.O.G.D./A+O påstår sig besitta till MacGregor Mathers Rosicrucian Order of the Alpha et Omega.

Rosornas krig fortsätter således i oförminskad styrka. Förhoppningen är dock att den mörka natt som Gyllene Gryningens Tradition nu går igenom snart skall ersättas av en ny morgonrodnad som leder den mot en ny era, om inte av broderligt samförstånd så åtminstone av ömsesidig respekt för varandras rätt att ostört verka sina respektive unika strömningar av Gyllene Gryningens Tradition, liksom S.L. MacGregor Mathers, R.W. Felkin och A.E. Waite erkände varandras respektive strömningar ett sekel tidigare. Vad denna mörka tid har lärt oss är att det egentligen inte finns några vinnare i ett krig som detta, men endast en förlorare; Gyllene Gryningens Tradition. Låt oss hoppas att parterna i de strömningarna av Gyllene Gryningen återigen kan finna sin gemensamma nämnare och låta Gyllene Gryningens rykte, och inte i första hand dess varumärke, hedras genom sin ömsesidiga respekt för varandras olikheter.


En ny Morgonrodnad i Sverige

Med sin internationella administration numera förlagd utanför Sverige leder Gyllene Gryningens Hermetiska Orden en tämligen undanskymd tillvaro i vårt land, sett utifrån ett internationellt perspektiv. Dess profil har under flera år varit medvetet diskret och dess Tempel mycket noggrant vid valet av nya kandidater. Sedan sin tillblivelse har svenska Tempel av tradition sökt att sträva efter kvalitet framför kvantitet, både i sitt urval av medlemmar och i sin undervisning, samt verksamheten i övrigt, en kultur som de har bevarat fram tills våra dagar. Detta hindrar dock inte Gyllene Gryningens Hermetiska Orden från att göra offentliga framträdanden i Sverige, även om dessa hittills har varit mycket lätträknade.

Orden har även varit föremålet för en studie under ledning av Stockholms Universitet, Institutionen för Religionsvetenskap, där en av dess svenska medlemmar inom ramen för en b-uppsats deltog i en djupintervju angående relationen mellan Gyllene Gryningen och alkemi. Detta är dock inte första gången som Gyllene Gryningen har hamnat under den akademiska världens lupp. Henrik Bogdan, som har haft flera föreläsningar i ämnet och idag är verksam vid Göteborgs Universitet, Institutionen för Religionsvetenskap, doktorerade 2003 med avhandlingen From Darkness to Light: Western Esoteric Rituals of Initiation, som ägnar ett helt kapitel åt Gyllene Gryningen. Detta är ett tecken på att det idag finns ett växande intresse för Gyllene Gryningens Tradition i Sverige och att denna ännu har en given plats i den andliga mångfalden såsom den förnämsta förvaltaren av Den Västerländska Mysterietraditionen.

För att möta detta nyvunna uppsving av intresset för traditionen har Gyllene Gryningens Hermetiska Orden, yttre orden till Rosenkors-Orden A+O, valt att återigen träda fram i offentlighetens ljus och erbjuda alla seriösa studenter av Gyllene Gryningens tradition rituell invigning och instruktion i Den Västerländska Mysterietraditionen.


Efterskrift

En allmän reformation ställer oerhörda krav på en Orden och dess invigda. Detta kan liknas vid de födslovåndor som utgör en naturlig del av en tillväxt. Baksidan på en allmän reformation är sålunda den av nödvändighet garanterade prövningen som följer; en ovillkorlig process som följer cykliska mönster och som leder till splittring och sönderfall. Detta är ett faktum som har ansatt Orden sedan den allmänna reformationen 1777 då några bröder i Gold- und Rosenkreutzer Orden bröt sig ur och bildande Asiaiska Brödraskapet. På samma sätt splittrades Hermetic Order of the Golden Dawn lite drygt hundra år senare i Stella Matutina och Rosicrucian Order of Alpha et Omega. Exakt hundra år senare drabbades Orden återigen för samma obönhörliga fenomen och smärtsamma process.

Detta är en del av de naturliga processerna och är i sig inte av ondo, ehuru smärtsamma och upprivande de än kan upplevas vara. Den Orden som kan resa sig igen efter de många bakslag som följer går stärkt ut ur striden, såsom järnet när det har utsatts för den tärande elden och släggans misshandel. Kvar finns det smidda svärd som skall rusta en Orden och dess medlemmar att med gott mod möta sina framtida prövningar. Denna alkemistiska process har hos individen sin motsvarighet i det som har kommit att kallas för ”själens mörka natt” (nigredo) och som av nödvändighet måste ansätta den seriöse andliga sökaren på dennes väg mot upplysning (albedo) och enhet (rubedo). I tider som dessa är det tröstande att veta att natten är som mörkast före gryningen.

 

Referenser

  • Complete Golden Dawn Cipher Manuscript (Holmes), Kuntz, Darcy.
  • The Crowley Affair (www.golden-dawn.com), Ruggiu, Jean-Pascal & Tereshchenko, Nicolas.
  • The Equinox & Solstice Ceremonies of the Golden Dawn (Llewellyn), Zalewski, Patrick J. & Chris.
  • Fama Fraternitatis (Alethia), föfattare okänd.
  • From Darkness to Light: Western Esoteric Rituals of Initiation (Göteborg University), Bogdan, Henrik.
  • The Golden Dawn (Llewellyn), Regardie, Israel.
  • The Golden Dawn: Frequently-Asked Questions and Resource Lists, Version 4.1, Cranmer, Steven R.
  • Golden Dawn Timeline (www.golden-dawn.com), Griffin, David.
  • Israel Regardie, Initiation, and Psychotherapy (www.golden-dawn.com), by Cris Monnastre and David Griffin
  • The Kabbalah Unveiled (Arkana), Mathers, S.L. MacGregor.
  • Lineage and the Golden Dawn (www.golden-dawn.com), Griffin, David.
  • The Magicians of the Golden Dawn (Weiser), Howe, Ellic.
  • Mathers and the Secret Chiefs (www.golden-dawn.com), Ruggiu, Jean-Pascal & Tereshchenko, Nicolas.
  • Psychic Self-Defense (Weiser), Fortune, Dion.
  • Ritual Magic in England (Neville Spearman), King, Francis.
  • The Ritual Magic Manual: A Complete Course in Practical Magic (Golden Dawn Publishing), Griffin, David.
  • Rosicrucian Alchemy and the Hermetic Order of the Golden Dawn (www.golden-dawn.com), Ruggiu, Jean-Pascal.
  • Secret Inner Order Rituals of the Golden Dawn (Falcon Press), Zalewski, Patrick J.
  • Vår Ordens Historia och Distinktion (www.golden-dawn.com), Griffin, David.
  • Wikipedia
  • Z-5 Secret Teachings of the Golden Dawn: Book I (Llewellyn), Zalewski, Patrick J.